Läste just mitt förra inlägg, skrivet i april. När jag skrivit klart detta inlägg så kommer det att landa precis ovanför det förra, jämnsides, längs med och nära det som skvallrar om tiden när du och jag hittat varann och insett att våra hjärtan talar till varann, skriker lika högt, lika passionerat och på samma språk. Precis lika nära och jämnsides ligger mina minnen, tankar och känslor inför det vi hade tillsammans. Tänk att det har gått över en månad sen du försvann! Hur har du det? Själv har jag begravt mig i jobbet, bandet och träning. Allt för att slippa känna hur den där delen av hjärtat som det stod ditt namn på har lossnat och lämnat efter sig ett hål. Ett hål som illa kvickt fylldes med ensamhet, sorg, saknad och ändlösa mängder med tårar.

Kanske mitt finaste minne som jag varit allra mest noga med att låsa in är när vi firade att din semester börjat. När vi satt på klipporna nere vid vattnet och mumsade pastasallad som du gjort och som vi skulle bjuda våra gäster på till min födelsedag, (nu faller dem nerför kinden). Hur vi sakta blev fulla på vinet du hade med dig och hur vi sen fortsatte festa som galningar i din soffa bara vi två. Hur kvällen slutade kan nog en idiot räkna ut.

Länge och väl kan jag sitta här och rada upp varenda ögonblick jag har av oss, men vad hjälper det att göra det. De kommer aldrig försvinna, jag kommer alltid sakna dig så varför inte försöka se på dem med värme och glädje? Att minnas dig som den du var och är för mig är betydligt mer i linje med den person du är. Glad, gosig, varm och passionerad till tusen! Jag oroar mig för att det ska bli svårt att träffa nya tjejer. Inte för att jag kommer få problem med att alla ska vara som du utan snarare för att jag är rastlös och inte orkar vara ensam för länge. Saknaden efter dig är ibland nästan överväldigande. Jag kommer inte få somna bredvid dig mer, åka hem till dig sent efter jobbet och krama och pussa på dig mer eller sitta på min balkong till sent på natten och prata nåt mer.

Tiden läker inte sår, den hjälper bara till att vänja en vid ärret som blir. Det finns tusen saker som alltid kommer att påminna om dig. En dag ska det komma in en ny tjej i mitt liv och fylla det med nya saker som gör mig lika varm som du gjort. Nu vill jag dock inte veta av henne. Nu vill jag kunna le, skratta och känna hur hjärtat slår värmeslag för dig och bara dig. Iaf ett litet tag, bara idag....

H

En tidig lunch avslutad på denna lediga dag. Sitter och avnjuter Rambo 4. Snart blir det blod, automatkarbiner, svett och ångest (i filmen alltså). Pasta, falukorv och fetaost bestod lunchen av. Känns lite som att käka rysk kaviar ihop med pölsa och havregrynsgröt, men va fan...det smakade gott. Världssämst ekonomi just nu. Skulle aldrig få för mig att kontakta Charlie och Mattias (heter dem så?) från Lyxfällan, dem skulle dra fram krucifix och vigvatten så snart de korsat min tröskel tamefan! Undrar om jag skulle kunna åberopa avhållsamhet från Concerta jag går på? "Nåd allsmäktige smygbrat! Jag får ett oemotståndligt sug efter trumpinnar, byxor och Red Bull när jag mina räkningar är betalda!!!!"

Sov hos Sandra i natt. Mysigast i stan, men jag tror jag har legat på sidan hela natten. Antingen det eller så har min vänstra höft färdats genom ett maskhål och kommit ut nånstans 50 år i framtiden för Herregud va stel jag var imorse på väg till Bananen!? Får bli promenad i hällsnöandet senare tror jag.

Peace n´löv

PS Dagens Outfit: Kondom

Önskar att jag kunde återge den senaste tiden på ett bra sätt. Önskar också att jag kunde skita i överrenskommelsen jag tänkte göra (eller gjorde, jag minns inte) med mig själv om att aldrig censurera mig själv oavsett hur jävla negativ jag kände för att bli. Tyvärr har jag inte stake att vara så naturell och frigjord att jag faktiskt gör det. Kan bara säga att det varit en sjujävla resa som det var förra gången det blev ett uppehåll. Nu börjar det likna nåt ändå tycker jag. En hjärtats kork lossnade igår när jag efter sessionen på KS gick och satte mig i sjukhuskrykan. Inte för att jag behövde religion utan för att jag inte pallade att sätta mig på en buss full med folk med skallen knökfull med tankar, känslor och information som jag alltid gjort.

Väl där så satte jag mig i en stol nära entrén alldeles vid bordet där boken ligger i som man kan skriva i om man vill sätta ord på sin rädlsa eller tacksamhet eller vadsomhelst. Det hade folk gjort kan jag tala om. Har aldrig varit med om maken till rörande texter. Mammor som skrev till sina dödfödda barn, barn som skrev till sina föräldrar som låg på dödsbädden, oroliga vänner, ja det var en anstormning av sorg som jag inte känt utanför en begravningsceremoni förut. Det blev helt omöjligt att hålla tårarna borta. Herre jestanes vad jag grät och herre jestanes vad jag behövde göra det! Gick ut därifrån med viss ångest kvar, men när den väl lagt sig och jag kom hem (efter en promenad på stan) så kändes det lite som att ha varit på botten och nu börjat klättra upp igen. Kan på nåt sätt andas lättare.

Ska strax resa gumpen ur den vinröda skinnsoffan från 50-talet och ställa mig och fixa middagskäk i form av fisk och potatis tror jag.

Må lyckan stå dig bi och gör den inte det så ring mig så får jag en chans att vara en polare åt dig.

KRAM och smisk...
H

PS Åt dig som tänker "det där e bara psykiskt" vill jag säga: Ja va fan trodde du?

Mitt arsle biter i gräset av sig själv, så hungrig är jag, tänkte jag när jag plockade fram kvällsmackan med tillhörande té efter jobbet. 15-timmars arbetsdag minus 1,5 timme för middag har jag bakom mig idag. Alltid lika skönt att komma hem efter en sån prövning. Tror att det är kylan som gör mig seg i hjärtat och tom i magen. Har liksom svårt att känna sann glädje har jag märkt. Går mest omkring och känner mig lite smått ok liksom. Minns inte när jag hade ett äkta tokskratt senast.

Det blir nog bättre imorgon. Nu ska jag somna till kvällens film som är "Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv".


Slängkyss till alla jag tycker om!

Dagens outfit: Galontanga och ringbrynja

Jaha, kvällen ju faktiskt inte så jobbig som jag hade befarat. Inte på nåt sätt actionfylld, men ändå tillfredställande får jag säga. Har haft bättre aptit idag vilket nog jagade den värsta febern på flykten. Det gav mig styrka att linka hem till morsan och farsan för att käka middag med familjen vilket var trevligt även om jag var lika social som potatisen som låg på min tallrik. Gick in och la mig på soffan och njöt av att känna mig lika bekymmersfri som när jag var liten och man bara slafsade i sig maten från julbordet , sprang in i vardagsrummet, slog på tv:n och la sig på soffan och kände tryggheten av att höra sårlet från familjen i köket.

Sov lite, käkade lite, såg film efter film. När året så var slut så var det ändå ganska mysigt att klunka bubbel och njuta av fyrverkier medan Jan Malmsjö gastade på Soliden (är det nån som vet hur den där versen verkligen går?) Nu är jag hemma igen och njuter av två saker. Att jag känner mig frisk vilket kommer innebära en svettfri natt samt vetskapen om att jag kommer vara en av få att vakna upp och må bra. Den känslan kommer kännas lite ny och fräsch för övrigt.

Nytt år nu allihopa. Tillsammans ska vi göra det minnesvärt, va!??!! ;-)

PUSS

Man brukar säga att moder natur ska man inte provocera. Hon slår tillbaka med kraft större än vi som ynkliga människor kan försvara oss mot. Jag sitter här i mitt orenoverade vardagsrum iförd långkallingar och en tunn t-shirt och huttrar i feberfrossa som är nåt i hästväg. I natt var den dock nästan ännu värre. Det mest plågsamma är att när man har feber så behöver man ju det man minst vill ha. Jag gjorde upptäckten att om jag bara härdade ut och slängde av mig täcket så lättade det lite. Men FAR OCH BADA vilken plåga. Usch!

Det hela började igår när jag var på stan. Satt på ett café när jag kände hur det började kännas konstigt i kroppen. Jag var liksom obekväm i största allmänhet. Varje gång nån kom in genom dörrn blev det värre också. Till slut var jag tvungen att gå och möta en kompis eftersom vi hade bestämt att vi skulle käka. Fick knappt ner nånting vilket inte är likt mig. Visste dessutom att skafferiet inte var tillräckligt fullt så jag var tvungen att gå till ICA på plattan och handla eftersom jag inte skulle hunnit hem innan Coop stängde. Aldrig har det varit så obekvämt att gå hem från stationen. Kan tala om att om man har hög feber och rör sig utomhus när det är flera minusgrader så gör det ont överallt. Lite som att vara bakis när det är en galet stekhet sommardag.

Men va fan! Har man bara ett förråd med lättlagad mat, vätskeersättning, té och rent vatten så har man iaf en bra arsenal med vapen att kriga med.

Imorrn blir det inte mkt fira för mig. Tänkte göra ett litet experiment. Jag beräknar att jag kommer vara så pass frisk att jag åtminstone skulle kunna dra hem till föräldrarna och fira litet med dem. Tror dock att jag ska sätta min återkommande depression på prov och vara själv hemma under tolvslaget. Jag vet ju att jag har många underbara vänner som firar och har kul. Känns bra att veta!

GOTT NYTT ÅR!

Dagens outfit: morgonrock och långkallingar

Nu jävlar är jag hemma från jobbet och ska bara njuta av att vara själv innan det är sovdags.
Har varit mkt skoj som hänt de senaste dagarna. Hängt mkt med Krille. Var ute i Tisdags på Anchor och tog en öl med honom och David och lite annat roligt folk. Självklart landade pärmen med Karaokelåtar på vårt bord varpå Krille skrev upp sig som en ivrig bäver fram på vårkanten. Lika självklart började min prestationsångest att ticka igång. "Jag vill, men jag vågar inte, men jag vill nog ändå, men jag törs fan inte, men jo......" osv...
Det slutade med att jag skrev upp mig på att sjunga Foo fighters "Learn to fly" vilket gick riktigt bra! Sjöng inte som en gud, men bättre än många andra iaf som har x antal innanför rocken. Nöjd och glad i hatten sjönk jag ner i sovsäcken på Krilles soffa några timmar senare med en burgare från Max i magen.

Var föga sugen på att bege mig ut på stan för att julhandla, åka hem till morsan och farsan, klä gran, åka och jobba idag kan jag tillägga. Ville mest ligga på soffan och gå genom filmerna jag fått hem från Lovefilm.se. Ska nog göra det nu innan jag blir för trött.

Jag önskar alla ni som läser min blogg den bästa julen i era liv och det roligaste, galnaste nyåret!

JULPUSS FRÅN HENKE!

Dagens outfit: Tomteskägg och sockiplast